Omedveten inkompetens

Det här med tyska språket… Aldrig hade jag väl trott att jag en dag skulle prata tyska. Jag tyckte tyska var ett fult och hårt språk och tyckte synd om de som valt att lära sig det istället för franska på gymnasiet. Bara det att tyskaläraren kallades för ”Spott-Sonja”. Men så nu plötsligt så pratar jag tyska. Jag har tyska vänner och tänker inte längre att det är något konstigt eller heller speciellt fult eller ”spottigt” med språket. Jag tycker rent av att det är riktigt fint och lite gulligt språk. Det fina med tyskan är att det finns så fantastiskt många ord, det finns ett ord för allt. Det slår svenskan med hästlängder när det gäller att sätta ihop ord till ett nytt ord, här finns nästan inga gränser. Man kan hitta ord som verkligen används på upp till 60 bokstäver och i teorin kan man även bygga på dessa med ännu fler, men då glömmer man ju bort vad det var man ville säga från början och vilket verb som man ska slänga till med efter: Grundstücksverkehrsgenehmigungszuständigkeitsübertragungsverordnung ööh öh machen lassen wollen haben…

Jag säger att jag pratar tyska, för det gör jag, men långt ifrån perfekt och ibland känns det som om jag aldrig kommer att lära mig men jag har i alla fall kommit en bit på vägen. Läste på en annan blogg (Berlunes.com ,ett tipps för era spanska vänner eller för er som kan spanska) om just detta. Om processen när man lär sig tyska och förhållandet mellan vad man verkligen har lärt sig och vad man själv uppfattar att man kan. Det var verkligen träffande så här kommer min variant på deras diagram.

Det visar med grön linje, det som du har lärt dig, din kunskap i tyska språket. Den blåa linjen är vad du själv uppfattar att du kan.

I början är man i det så kallade ”Omedveten inkompetens”. Man vet inte vad man inte kan eller vad man bör veta. En ganska skön ovisshet och man tycker själv att man är superbra på tyska. – Det här verkar ju inte vara någon konst alls liksom!

Så plötsligt, just när man är där på toppen, pratar typ flytande tyska, åtminstone efter några öl på krogen, så står man där framför en anställd på Bürgeramt och fattar varken vad hon säger eller hur man ska få henne att förstå vad man vill… Pang rakt i ansiktet – Jag kan ju ingen Tyska alls! Den här otäcka känslan av misslyckande kallas för ”Medveten inkompetens” d v s man har blivit medveten om vad man inte kan och vilka fel man gör. Det är nu man verkligen börjar lära sig. Så ge inte upp! Nästa steg är den ”medvetna kompetensen”, nu börjar det du verkligen kan och det du tror att du kan närma sig varandra. När man nått den ”Omedvetna kompetensen” det är då språket börjar sitta, man behöver inte längre tänka på vad och hur man säger något, som att cykla, det bara rullar på… hmm själv behåller jag nog både hjälm och stödhjul på ett tag.

Är du nyfiken på vart du befinner dig kan du testa dina tyska kunskaper på nätet genom Goethe institutets test.

(under menyn “Plugga” hittar du mer info på temat)

 

avatar
 

Tags:

Comments: 1

Leave a reply »

 
  • I mina öron pratar du helt perfekt tyska! Men jag ligger ju rätt mycket efter när det gäller det här språket, även om det tar sig för mig med.

     
     
     
  • Leave a Reply
     
    Your gravatar
    Your Name